CANDY & JUNE

Gosh.

Liten stämningsmusik.

Finsk konst sker i en liten stuga i skogen mitt i vintern. Det är mörkt och kallt utanför den lilla stugan, snöns tysta reflektioner av månskenet och suset i granriset omringar den. Inte mer än rådjur och skog på flera mil. Men det lyser varmt genom de rosa tyllgardinerna i fönstret kantade av röda och gula plastblommor. Man kan se en stor skepnad lufsa fram och tillbaka inne i stugan. En tjock, skäggig och skallig finsk gubbe har för sig hyfs och ohyfs där inne i alla väder…

Julshopping med gummsan. Vår livsstil upptäcktes på framsidan av en legokartong.

Simmar runt i en nyårsspya.

June & Candy på mördarturné i staterna. Pojkvänner lämnade i respektive land, JD i handsfacket, rulltåta i bagaget och Sally i baksätet. Det bär av mot Mejico! Viva la libertad! Viva la June y Candy!

Candy

Kyrkklockorna har nyligen ringt in denna nya fantastiska dag som jag har framför mig. Det betyder att jag om några få timmar måste vakna och hasa mig ur min daggmaskliknande inställning till fitt-uppsatsskrivande för att istället skapa ett mästerverk. Istället för att sova lyssnar jag på en av Serges bästa låtar. Det finns flera videor till den på youtube men den här var en av de tidigare han gjort. Han ser ju ut att ha extrema ticks eller spasmer. Vad håller han på med? I de andra videorna står han bara och ser helt paralyserad ut. Lobotomerad. Precis som jag de senaste dagarna… Synd att Tjejisen inte får vara med så mycket trots att hon dansar och flänger runt för allt vad hon har i bakgrunden. Serge har inte ens rakat sig.

Det här är en annan bra låt. Han verkar inte tycka att det behövs så mycket annat i ett uppträdande än att han står still i bildrutan. Till och med ögonkontakt verkar vara överflödigt. Han är en riktig minimalist när det gäller scennärvaro och charisma. Jag uppskattar i varje fall vinkeln de valt att presentera honom i eftersom den får med, och framhäver, hans gigantiska öron väldigt fint. Poäng för det!